amandasomryttare

Idag har min älskade första ponny fått lämna planeten Jorden och får ägna sina andra år på de eviga gröna ängarna. Så tacksam att han har fått vart hos en fantastisk familj dem här sista tre åren då jag själv inte kunde äga han. Dem har fått uppleva mins lika mycket som mig. Minnen med Wiktor som är oförglömda. Sånna där minnen man kan skratta åt i flera år. Jag är glad över deras beslut som som gjorde och att Wiktor äntligen fick det bra utan smärtor. Det är så sjuk hur man kan ha såna känslor kvar för en ponny. MEn han lärde mig ändå det mesta. Han var en riktig bus ponny. Han gjorde precis som han själv ville. Det är det som kallas Ponny!

Älskade Ponny.











♥